måndag 22 februari 2016

Den här bloggen används inte längre. Men ni får gärna titta in på min trädgårdsblogg! Där händer det saker mest hela tiden. Hihi!


måndag 1 september 2014

Vardag igen

Det förra inlägget var inte ett samtal mellan mig och dottern. Nä, hon är mycket trevligare än så där. :) Texten var helt enkelt en övning i att skriva dialog och tanken uppkom när jag läste stycket om dialogskrivande i Stephen Kings bok ”Att skriva. En författares memoarer”. En helt fantastiskt bra bok för övrigt. Tanken är att undvika alla beskrivningar och bara skriva dialogen rakt upp och ner men ändå lyckas få fram stämning och situation. Vet inte om jag lyckades.

Hur som helst.

Det är vardag igen. Skolan har kommit igång, middagar ska planeras i förväg och veckohandling står åter på schemat. Rätt så skönt är det såklart, även om handling är bland det tråkigaste jag vet. Det är något verkligt själadödande med att gå och glo ner i en frysdisk och jämföra paket…
Bland det roligaste jag vet är att sjunga och kören har äntligen kommit igång igen. Igår gjorde vi ett av våra bejublade framträdanden (tja, det hade varit bejublat om nu åtminstone dubbelt så många besökare hade tagit sig till kyrkan… gnarf) och jag ser fram emot varenda tisdag kväll då vi övar. Nästa utmaning är ett gäng afrikanska melodier.

Hoppas ni alla har det riktigt bra.
Här nedan kommer en av sommarens bilder. Den har inget att göra med någonting, men jag gillar den ändå.

torsdag 28 augusti 2014

Övar dialog

”Hur skriver man en dialog?”
”Ingen aning.”
”Men vad fan! Har du aldrig gjort det?”
”Inte vad jag minns.”
”Det är ju helt sjukt. Du är ju vuxen ju! Du borde ju ha gjort det här! Vad ska jag göra nu då? Det här går ju fan inte.”
”Vad då då? Är det läxa eller?”
”Nej. Jag gör det för skojs skull. Eller vad menar du? Klart det är läxa!”
”Ja! Ja! Så vad är uppgiften då? Exakt vad ska du göra?”
”Men, lyssnar du inte? Jag ska skriva en dialog!”
”Vad ska det handla om då?”
”Spelar ingen roll. Vad som helst sa hon.”
”Har du börjat med nåt?”
”Pappret är ju tomt ser du väl! Åhhh!”
”Okej, du behöver inte vara så vresig.”
”Svenska är så jävla sjukt tråkigt. Vad har jag för nytta av det här? Va? Är det nåt jag behöver i mitt liv? Va? Att kunna skriva en dialog!?”
”Börja med nåt, vad som helst. Typ det vi säger till varandra just nu. Och så får du väl avsluta meningarna med ’sa mamma medan hon plockade upp matkassen’ och sånt. Du vet. Skriva ner det vi säger och det vi gör.”
”Man ska skriva en talande dialog. Inga andra ord än meningar får vara med.”
”Okej, men det går nog att få fram en situation ändå. Man kan få fram sinnesstämningar, platser och karaktärer ändå genom att använda olika ord. Prova.”
”Du hade ju aldrig gjort det här ju. Nu låter du som värsta experten ju.”
”Jag är verkligen ingen expert. Men man kan ju inte bara sitta och glo på pappret. Det är lika bra att börja. Vår konversation just nu är väl en perfekt sak? Du är sur och jag försöker hjälpa till. Borde vara hyfsat lätt att förmedla på papper.”
”Lätt? Det här är för fan inte det minsta lätt! Åh, jag hatar att sitta vid köksbordet och göra sånt här. Det känns som om du övervakar mig! Som om du vore nån jävla expert!”
”Hallå där. Minska svordomarna. Du satt ju här när jag kom hem med handlingspåsarna! Jisses. Men sitt var du vill. Bara du gör läxan.”
”Nu SKITER jag i det här! Jag går in i mitt rum! Här kan man ju fan inte vara!”
”Okej, säg till om du vill ha mer hjälp. Middag står på bordet om en timme.”

-------
Bara en liten övning i all enkelhet. Ha det fint!

tisdag 26 augusti 2014

Därför är jag på väg bort från facebook

Det började med en känsla i maggropen – att det är kusligt hur mycket man lämnar ut om sig själv när man använder facebook. Foton, platser man har varit på, information om när man inte är hemma, kontaktnät etc. Och ni vet hur det är när man väl har fått en magkänsla. Man börjar lyssna på den. Vända, vrida och observera den.
I det här fallet började jag observera mig själv på facebook.

Jag hittade inget särskilt egentligen. Bara sånt där som alla andra skriver. Små, korta statusrader om inget speciellt, saker som jag inte ens förstår tanken bakom så här i efterhand. Och så hittade jag bilder. Inte så rasande många, men några enstaka profilbilder, omslagsbilder och lite annat smått och gott som jag tydligen velat dela med mig av – blommor, trädgård och utsikter. Tja, som ni hör. Inget speciellt.

Alla statuskommentarer irriterade min maggrop mest, så jag började radera. Varenda statusuppdatering sedan 2009 plockades bort och det kändes riktigt bra. Jo, det tog tid, och det var inget som jag satt med i ett enda streck, men nu är det rensat och det är faktiskt skönt. Jag kontrollerade också att striktaste sekretess fanns i mina inställningar, vilket det gjorde.

Igår dök det upp en sak som gjorde att jag allvarligt funderar på att lämna facebook för gott. Det började med att jag läste en väns kommentar på en officiell sida. Hennes positiva kommentar gjorde att jag klickade på länken och lyssnade på inlägget jag med. Det var bra, så för en gångs skull klickade jag på ”gilla”. Det brukar jag typ aldrig göra på officiella statusar. En stund senare gick jag in på den aktuella fb-sidan för att jag var nyfiken på vad som mer hände där.
Det var nu chocken kom.
Där.
Där låg en kopia på min profilbild med en tillhörande kommentar. Visserligen trevlig och snäll kommentar, men ändå. Jag kände mig oerhört irriterad av detta. Ja, arg faktiskt. Det är ju helt sjukt att vem som helst kan dela ens bild på facebook och sedan använda den i sitt eget nyhetsflöde!

Två saker hände omgående:
1) Jag skickade ett meddelande till sidan och bad dem vänligt men bestämt att plocka bort inlägget. Vilket de respekterade och bilden är numera borta.
2) Jag raderade alla bilder och bytte ut mina profil- och omslagsbilder till väldigt anonyma naturvyer.

Snälla. Var uppmärksamma på vad ni lägger ut på facebook. Vem som helst kan ta del av dina profilbilder och vem som helst kan dela dem!
Tänk särskilt på detta om ni använder bilder på era barn som profibild. Vill du att någon ska kunna använda bilden?

Jag kommer att finnas kvar på facebook, men bara för att inte missa snacket på vår fantastiska bokcirkelsida (som är en sluten grupp). Men inte en enda statusuppdatering eller foto kommer att läggas upp mer.

söndag 10 augusti 2014

Boksommar

Om någon frågar mig vad jag har gjort den här sommaren blir svaret utan tvekan: Jag har läst.

Boksida efter boksida har lästs och - faktiskt - har jag älskat varenda sida. Jo, det är sant. Till och med de sidor där Don Tillman övar sexställningar med ett skelett... ("Projekt Rosie")


Många böcker har avlöst varandra och det är svårt att utse en favorit, men jag erkänner att Projekt Rosie ligger mig varmt om hjärtat. Fast "Min mormor hälsar och säger förlåt" var också bra. Precis som "Och så levde de lyckliga". Den minst bra-iga var "I persikoträdets skugga". Den var inte usel på något sätt, men jag tycker nog att de kunde ha hivat in prästen i källaren lite tidigare än på sid 211. Det var liksom först då det började bli lite intressant. Och så tycker jag att författaren skulle ha skippat alla värdelösa liknelser. "Läppar blanka som kanderad frukt" och sånt larv. När jag föreställer mig kanderad frukt så ser jag något dammigt och sockrigt framför mig. Inte något superblankt.





Nu är det dock kris. Jag har inget att läsa! Jag antar att det ger mig massor av tid till att skriva på ett av mina egna manus. Tja, det borde jag egentligen göra.

Vad har ni för lästips förresten?

torsdag 31 juli 2014

En morgonpromenad längs Landskronas vatten

Vilken otrolig sommar vi har! Solen gassar och det har varit HETT!
Härom morgonen tog jag en promenad längs vattnet. Se så fint!

Vattentornet speglar sig i Halvmånen - en av Landskronas många badplatser.
 

Venbåten har just lämnat Landskrona.
 

I horisonten skymtas Ven.
 

 

 

tisdag 1 juli 2014

Sommarutflykt till Flickorna Lundgren

Dagen har bjudit på en riktig sommarutflykt. Hurra! Det kom dessutom som en överraskning. I morse när jag vaknade hade jag ingen aning om så trevligt jag skulle få det den här tisdagen. :-)

Förmiddagen passerade med tankning av bilen och köp av parasoll (ett jättefult, men fullt fungerande.) Ja, ni hör själva. Jättetråkigt. Och när jag kom hem igen blev det liksom inget riktigt gjort.
Efter att ha vankat runt som en äggsjuk höna halva dagen ringde jag min mamma:
"Hej. Jag har skittråkigt. Vill du åka på utflykt?"
"Visst! Vart då?"
"Ingen aning."
"Låter toppen! Jag är i stan, hämta mig där."
Sagt och gjort. En kvart senare plockade jag upp min mor i Landskrona och sen satte vi av norrut.

Under flera kilometer körde vi utan mål. Vi pratade om Örenäs slott, Krapperup, Kopparhatten... Tillslut enades vi om ett cafébesök på Flickorna Lundberg på Skäret. Där hade vi aldrig varit förut.

Solen sken, himlen var blå och grönskan var härligt frodig. Och så fint det var! Har ni aldrig varit där så rekommenderar jag verkligen ett besök. Fikan var snordyr men jättegod!

Bilderna är inte ens i närheten av att göra stället rättvisa, men det är i alla fall ett försök att visa hur soligt, varmt och trevligt vi hade det på vår tripp. :-)